En suck mellan höstregnen

Vattnet stiger. Det nuddar min haka nu, och svallar runt mina öron.
Masskonsumtionen räddar mig inte.
I mitt lilla studentrum dominerar ljuset från datorskärmen.
Den visar en italiensk film eller annan. Jag känner inget.

Det har regnat idag, visste Ni om det?
Spelar ingen roll. Det var i alla fall vad det gjorde.
I kassakön på Coop greps jag av en förlamande hopplöshet.
Medan jag gav kassörskan mitt Visa, var jag tvungen att hålla med uppe genom att pressa händerna mot disken.

Andetagen faller tyngre;
tiden går snabbare;
vattnet stiger högre.
Det står mig upp i halsen.
Varje dag hör jag bara en sång:
Vardagens ljuva undergång.