Ett nytt blad

På väg upp längs Kensington Church Street, medan kristalliserade regndroppar singlade ned mot den stora stad jag numera bor i och en hemlös irländare bad mig om en cigarett, fick jag för mig att börja starta upp den här gamla motorn igen. I flera veckor har min inspiration gått på högvarv, men på grund av olika faktorer, alla insnärjda i tidsbrist, överarbete, flygtider eller alkoholkonsumtion, har den inte fått något utlopp.
Nu ska det bli ändring på det.

För snart ett och ett halvt år sedan flyttade jag från säkra Sverige till levande London, ett ofattbart, förryckt Cosmopolis lika osannolikt som vilken billig sci-fi novell som helst. Där arbetar jag som bartender i en av världens mest framgångsrika bartendergrupper och bor i en nyrenoverad lägenhet ovanpå Notting Hill Gate stationen.
Med den utgångspunkten hade mitt liv här kunnat vara det bästa av världar och visioner för en ung normal nordisk man: alkohol, droger, kvinnor, resor, high-life.
Men som det alltid är i bra historier, finns en hake...

I sann Inigo Montoya-anda presenterar jag mig själv:
Mitt namn är Joakim Sten. Jag lider av svår post-modern fragmentering. Gör er redo att missförstå.

Det här är historien om den tiden i mitt liv.